23:22:00
Solgudinnan
Att välkomna solgudinnan är kanske en av de äldsta religiösa seder som finns. Det vanliga sättet att välkomna solgudinnan är att stå upprätt med benen ihop, möta solen och lyfta armarna uppåt. Om du känner till runkaraktärerna, kanske du märker att kroppen då har samma form som livsrunan.
Att visa solen att du uppskattar den som en kraft som ger oss liv, är vackert och det ger dig en mycket god känsla. Jag talar av erfarenhet ;-). Det är också något som alla kan göra, oavsett vilken religion de har. Solen är där för alla.
I ett antal av de förkristna religionerna ansågs solguden för att vara den mest kraftfulla av gudarna. Solguden Apollon / Sol Invictus var bland annat romarnas mest tillbedda gud. I antik grekisk litteratur sägs det att filosofen Sokrates bad till solen när den steg upp på morgonen. Jag kan tänka mig att han gjorde det på samma sätt som nämnts ovan.
I den nordiska traditionen är solgudinnan en extremt vacker gudinna som har fått uppdraget att köra den riktiga solen över himlen. Enligt Oden lyser solen så ljust att bergen och haven kan brinna upp. För att skydda jorden placerades därför en sköld framför, kallad Svalin.
Tor kvad:
”Säg mig det, Allvis,
ty släktenas alla öden
väntar jag, dvärg, att väl du känner:
hur heter den sol,
som åldrarnas söner skåda
i hvarje värld?”
Allvis kvad:
“Hos mänskor heter hon sol
men hos gudar den södra,
henne dvärgar kalla Dvalens leksak,
jättar den alltid glödande,
alfer fagerhjul
och asasöner allskir.”
Allvissmál 16 och 17