21:30:15
Ensamhet
Det har aldrig bott så många människor i Sverige som nu. Olika sociala arenor där du kan träffa andra människor finns överallt. Det är trångt ombord på bussar och tåg. Men många känner sig ensamma endå och blir deprimerade och ledsna för de vill ha mer kontakt med andra människor.
Detta gäller både unga och gamla. Gamla människor som dör kan ligga i veckor innan någon upptäcker att de inte lever längre. Skolelever kan känna sig ur allt och alla när de inte tror att de passar in i någon av skolklicken.
Vissa väljer att ständigt gå full och ha sex med ständigt nya människor. Inte för att de tycker att detta är så roligt, utan för att de känner sig ensamma. Detta är deras metod för att undkomma ensamhet. Du kan kalla det en slags kortslutning. Sedan vaknar de upp på söndagsmorgonen och känner sig lika ensamma som tidigare. För andra kan ensamhet leda till själviskhet, girighet och spelberoende.
Människan är en social varelse. Vi är skapade för att leva i värme, kärlek och gemenskap. Om du bor ensam över tiden och inte har kontakt med andra, eller eventuellt stannar med dina föräldrar, om du mestadels håller för sig själva, kasserar du din sanna natur. Det tenderar att göra livet monotont och tråkigt, och man blir lätt socialt klumpigt, eftersom sociala färdigheter måste upprätthållas.
Det är därför det är så oerhört viktigt att ha familjen så nära som möjligt och ta väl hand om sina vänner. Och också träffa nya människor när du är ensam. Oden tror också att sådana saker är viktiga för människor. Här är några vers från Hávamál som behandlar dessa saker:
Vet du, om vän du har,
som du väl tror
och gott av honom vill hava;
förtrolig skall du vara
och vängåvor skifta,
träffa honom titt och ofta.
(Hávamál 44)
Ung var jag fordom
och for ensammen,
då råkade jag vilse om vägen;
jag tyckte mig rik,
då jag träffade en annan:
man är mans gamman.
(Hávamál 47)
Han far och fikar
med framåtböjt huvud
örnen på urgammalt hav;
så ock den man,
som bland många kommer
och har förespråkare få.
(Hávamál 62)
